Igår blev Daniels lägenhet istort sett färdig utrustad med möbler och mat m.m, för nu är det bara en vecka kvar tills han flyttar ner.

Det känns konstig, underbart och roligt på samma gång men också skrämmande, det bästa kommer att vara att vi slipper sakna varandra, kunna träffas när vi vill och hitta på saker tillsammans mer.

 

Det som är läskigt är att man kankse börja bråka mer, tröttnar på varandra eller att han inte trivs här nere, jag hoppas verkligen inte att de blir så och jag tror inte det heller.

 

 

Att kunna träffas varje dag från att bara träffats någon gång i månaden är helt underbart!